
Låt mig presentera vårt barn; ännu ofött och tryggt inbäddat i livmodern. H¤n kallas Lill-Bengan och är en livlig liten krabat främst på kvällar och nätter, precis som sina föräldrar. Tänkt ankomst är om 7,5 veckor och ingen kan längta mer än vi. Rent viktmässigt väger ungen ungefär lika mycket som sin mor när hon föddes så h¤n är välnärd och skulle klara sig bra redan nu i vida världen. På dagens ultraljud visades alla färdigheter upp; blåsa bubblor med munnen, gapa och svälja och träna andningen, samt sprattla med alla ben och armar, tår och fingrar. På bilderna syns en liten buttig bebis med en amorbåge som jag, mamma, påstår att h¤n ärvt från mig som i sin tur ärvt det från Bengans morfar. I nästa vecka ska vi vara undervisningsmaterial till en hel bunt läkare och barnmorskor som ska lära sig ultraljudsteknik i ca 1,5 timmar, vilken bonus att få umgås på sånt påtagligt sätt och bli undersökt in i minsta detalj.
Nu ligger vårt barn upp och ner med huvudet neråt, med ryggen till vänster och rumpan rakt upp. Placenta sitter fint på plats höger framvägg.
En sak Bengan, ska du veta, du är så innerligt efterlängtad av din mamma och pappa och alla andra i närheten.